Att skolfrånvaro och psykisk ohälsa hos unga hänger ihop har uppmärksammats under de senaste åren. En ny forskningsöversikt har sammanställt kunskapsläget för vilka faktorer som främjar skolnärvaro.

DET ÄR UPPDRAG Psykisk Hälsa Stockholms län som har beställt rapporten av Ifous.
– Det här är ett oerhört viktigt område, och när man hör berättelserna om hur en del ungdomar har det så förstår man att detta är ett stort problem för samhället – förutom den katastrof det är för individen, säger Karin Hermansson, FoU-ansvarig på Ifous.

Forskningsöversikten är en del i en större satsning på psykisk hälsa som görs gemensamt av Stockholms läns 26 kommuner tillsammans med Region Stockholm. Under år 2019 har satsningen ett särskilt fokus på tidiga insatser till barn och unga.

– Skolfrånvaro kan både bero på och leda till psykisk ohälsa och fler satsningar behövs för att säkerställa att barn och unga klarar av och vill gå i skolan. I många av Stockholms kommuner pågår insatser för att främja skolnärvaro och minska skolfrånvaro. När vi ställde frågan på vilket sätt vi kunde stödja det pågående utvecklingsarbetet fick vi svaret att det är svårt att arbeta främjande. Önskemålet var något som lyfte fram vad man kan göra, säger Linda Rydberg, en av två projektledare på Uppdrag Psykisk Hälsa Stockholms län.

Hur stort problemet med skolfrånvaro är i Sverige är svårt att veta. En av utmaningarna är att det saknas en gemensam definition av problematisk skolfrånvaro och hur man ska mäta den.



SKOLINSPEKTIONEN genomförde år 2016 en kartläggning om omfattande frånvaro som visade att mycket görs, men att det inte är rätt saker som görs i rätt tid. Den visade även att skolor tenderar att vidta åtgärder innan man tagit reda på orsakerna till frånvaron. Elevernas röst har i de flesta fall inte hörts. För att få stöd i det fortsatta arbetet önskade man i Stockholms läns kommuner en bild av vilken kunskap som finns om hur elevers närvaro i skolan kan främjas. Ett uppdrag som landade hos Ifous och vars resultat nu presenteras i översikten Att främja ungas skolnärvaro.

– Elevers framgång i skolan har betydelse för deras framtid, både vad gäller arbetsmarknad och ekonomi, säger Helena Andersson, universitetslektor i pedagogik med inriktning specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, som har genomfört genomgången av forskning om skolnärvaro.


Mycket forskning fokuserar på frånvaron och vad frånvaron beror på. Uppdrag Psykisk Hälsa och representanter från kommunerna ville vända på frågan och se om det går att säga något om vad som främjar att eleverna är i skolan, det vill säga innan en elev kommer i frånvaro.

Trots att rapporten inte är helt färdig när intervjun görs så delar Helena Andersson med sig av några av resultaten:
– De viktigaste slutsatserna jag hittills fått fram är att för att det främjande arbetet med skolnärvaro ska blir framgångsrikt krävs det att vilja finns på alla nivåer inom skolan. Det räcker inte att initierade lärare driver en sådan utveckling. Viljan och kunskapen om arbetet måste även finnas på både förvaltnings- och skolledarnivå för att bli framgångsrikt.

EN ANNAN SLUTSATS är att främjandet av skolnärvaro har gått från att ses som ett individperspektiv till att alltmer ses som ett skol- och samhällsperspektiv, vilket innebär att skolan måste skapa framgångsfaktorer för att elever ska vilja vara närvarande.
– Elevers känsla av att lyckas med skolarbetet, möjligheten att skapa goda relationer med vuxna på skolan och att klimatet på skolan upplevs som positivt kan sägas främja skolnärvaro.


Det är också betydelsefullt att vara medveten om att olika elever behöver olika stöttning för att varanärvarande i skolan.
– Vissa elever kanske behöver ”andningshål”, till exempel kunna gå ifrån klassrummet för att orka koncentrera sig, medan däremot det för andra elever som lämnar klassrummet ofta, kan vara ett rop på hjälp. När vi i skolan på alla nivåer ser till att skolan görs tillgänglig för alla elever, genom att till exempel ta del av forskning, så är vi kanske ett steg på vägen mot att främja elevers skolnärvaro, säger Helena Andersson.
– Utifrån min egen forskning menar jag att det också är nödvändigt att lyssna på elevernas förslag till lösningar – det finns mycket lite sådan forskning. Ofta vet eleverna själva vad som skulle behövas för att de ska komma till skolan.

Text: Monica Esborn
Foto: iStock

Läs rapporten Ifous fokuserar: Skolnärvaro.