Intervjuer med deltagare i Inkluderingsprogrammet

Vid Inkluderingsprogrammets andra seminarietillfälle, 17-18 januari i Täby, samtalade Emma Kreü från Ifous med deltagare från Åstorps kommun, Borlänge kommun och Göteborgs stad. De diskuterade inkluderingsarbete, framgångshistorier och vikten av ett enat team bakom inkluderingstanken.

Kerstin Andersson,
Rektor för Tingdal/Björnåsskolan,
Åstorps kommun

Hur är dina upplevelser av seminariet?

Det känns bra att träffa andra deltagare som arbetar med liknande problematik som vi gör på vår skola och få insikt i hur de arbetar. Vi får bra input och nya tankesätt, vilket är stimulerande och bidrar till nya insikter. Vi märker också att vi alla har kommit olika långt i vårt arbete, vilket är intressant att diskutera.

Vad har ni för Framgångshistoria från er skola?

Vi har elever med speciella behov som vi arbetar mycket med för att de ska känna delaktighet med de andra i klassen. Materialet eleverna använder är specialanpassat och assistenter finns där under viss del av skoldagen för att hjälpa till, men närvaron i klassrummet är det viktigaste. Den enskilda eleven har regelbunden tillgång till de stödinsatser hen behöver. Vi har även värdegrundsdialoger i klassen vilket har resulterat i en ökad acceptans och ett större umgänge med de andra eleverna.

Vi tycker att det är viktigt att eleven får göra sin egen resa, för utveckling och trivsel finns där och allt fungerar bra.  Tankarna går mycket kring hur vi kan anpassa vår verksamhet så att eleverna kan ha kvar sin sociala sfär. Det har varit en lång resa, men nu fungerar det bra. Vår skola är för elever upp till femte klass och vi har stora förhoppningar om att ska bli en bra övergång till högstadiet.

Hur diskuterar ni inkludering på skolan?

Vi har regelbundet diskussioner med lärarna om hur våra nya kunskaper i inkludering ska implementeras i vardagen. När vi började i Inkluderingsprogrammet så samlade vi alla lärarna till ett möte och diskuterade vad det skulle betyda för vår verksamhet. Sedan fick alla skriva ner sin uppfattning om inkludering på ett papper, lägga det i ett kuvert, märka det med sitt namn och sedan klistra igen det, utan att läsa vad de andra skrivit. Tanken är att vi ska öppna kuverten om tre år när programmet är färdigt, så ska vi se hur våra tankar kring begreppet har utvecklats.

Vad har du som rektor för förväntningar på vad programmet ska ge er som deltagare?

Jag hoppas att arbetet med inkludering kommer att göra att begreppet sätter sig i ryggraden på oss som arbetar i verksamheten och gör att de får modet att stå upp för alla de elever som behöver särskilt stöd i skolan. Att de kan förklara för eleverna och kan få de föräldrar som ifrågasätter att förstå vikten av gemenskapen i klassen.  Att vi tillsammans kan skapa ett gemensamt förhållningssätt till alla våra elever på skolan och genom det utbilda både våra elever och deras föräldrar och inkludera dem i gemenskapen.

Jenny Lindqvist och Daniel Fredriksson, lärare
Domnarvetskolan
Borlänge kommun

– Inkludering ger något åt både samhälle och individ, det ger en långsiktig lösning som alla vinner på, säger Jenny och Daniel. De har tidigare i arbetslivet kommit i kontakt med beteendevetenskap i form av kognitiv beteendeterapi, KBT. Deras upplevelse av arbete med elever i behov av särskilt stöd var positiv och därför har de tagit med sig sina erfarenheter till Domnarvetskolan i Borlänge, där de nu arbetar.

I sitt arbete fokuserar Jenny och Daniel på förebyggande samt individutvecklande åtgärder för att elever med olika former av problematik ska kunna vara kvar i skolan och genom detta kunna utveckla sina identiteter. De arbetar aktivt med inkludering på olika nivåer. Daniel och Jenny anser att en viktig del i att kunna nå fram till eleverna är att alla lärarna på skolan har ett gemensamt förhållningssätt gentemot eleverna. Genom att ge lärarna redskap att arbeta utifrån och skapa en gemensam plattform för struktur i inlärningssituationen ökar möjligheten till lyckad inkludering. Vikten av att läraren är ledare i klassrummet samt att eleverna vet vilka regler som gäller går inte att underskatta.

Jenny och Daniel berättar;
-För att det ska fungera praktiskt måste många av eleverna ha en återkommande ram för lektionerna som de känner igen. För mycket förändring på för många olika plan samtidigt skapar oro och kan resultera i aggressivt beteende. Därför använder lärarna samma sätt att starta och avsluta lektioner. På så sätt skapas en kontinuitet. Vi har utformat en ”bas” som vi kallar Normalläge. Basen syftar till att på effektivast sätt skapa en lugn studiemiljö.

Daniel och Jenny menar att de har upplevt stora förändringar i de två arbetslag som använt sig av deras utarbetade metod. Det har blivit betydligt lugnare i klassrummet, vilket gagnar alla elever som vistas där, då grunden för förbättringar har stärkts.
– Från skolforskningen  har vi främst använt oss av John Hattie, vi har även använt beteendevetenskapliga framgångsfaktorer och fokuserat mycket på lärarnas roll och ett tydligt regelsystem för eleverna.

Själva har de bland annat arbetat mycket med att informera elever och föräldrar i de berörda klasserna. Eleverna har dessutom själva fått vara med och skapa de regler som gäller i klassrummet. Dessa sitter uppsatta på väggarna, så att både lärare och elever lätt se dem. De upplever att föräldrarna har uppskattat processen och ser den som ett tecken på att pedagogerna tar sitt ansvar på allvar.
– Tillvägagångssättet har också visat tydligt vilka pedagoger som har svårt att arbeta med metoden, vilket gör att det blir enklare att åtgärda inifrån, säger Daniel och Jenny. De tillägger;
– Att ha ett tydligt stöd från ledningen är viktigt när man arbetar på det här sättet. Synsättet måste genomsyra alla delar av organisationen.

På Domnarvetskolan arbetar de även med ett koncept på individnivå som tar in aspekter baserade på KBT för att lösa den problematik som kan uppstå för enskilda elever i vardagen.
– Om en elev har svårt att fungera i klassrummet så räcker inte alltid pedagogiken till. Vid sådana tillfällen använder vi beteendevetenskap som komplement . På individnivå gör vi en enkel beteendeanalys om hur problemet uppstår, i vilka situationer reagerar eleven med aggressivitet? Vad kan vara bakgrunden? Finns det t.ex. svårigheter i det sociala samspelet övar vi färdigheter genom rollspel tillsammans med eleven kring hur man agerar i sådana situationer som eleven upplever som svåra, berättar Jenny och Daniel.

För att nå hållbar förändring har de assistenter som på skolan benämns som ’Tränare’. De är med och hjälper eleven att använda erfarenheterna från rollspelet i sin vardag i klassrummet. Tränaren får handledning och direktiv om hur denne ska agera i olika situationer.

– Det viktiga är att eleven kan vara kvar i den sociala gemenskapen i klassen, vilket möjliggörs av att vuxna kan hantera situationerna som uppstår i klassrummet. Skillnaden för elever som fått tränare är stor. Från att ha varit exkluderade har de gått till att vara i en inkluderingsprocess. Målet är inkludering på alla nivåer, berättar Jenny och Daniel.

Ifous Inkluderingsprogram och de seminarietillfällen som hör till ser Jenny och Daniel som ett bra tillfälle att skapa relationer med lärare som arbetar i likartade miljöer som de själva.
– Många av dem vi har pratat med har liknande erfarenheter, förhoppningsvis kan våra erfarenheter inspirera dem, avslutar Jenny och Daniel.

Rektor Sabina Islamovic tillsammans med lärarna
Lena Ekstrand, Mediha Ajredini, Anela Hadziselimovic,
Helena Gårdman och Lena Holm.
Rannebergsskolan
Göteborgs stad

Teamet från Rannebergsskolan är entusiastiska till sitt deltagande i Inkluderingsprogrammet och de eniga om att seminariet är en positiv upplevelse.
-Det har gett oss bra input, vi tvingas fokusera på det viktiga i inkluderingsprocessen. I vardagen på skolan händer det vanligtvis så mycket annat att det kan vara svårt att koncentrera på metod och tillvägagångssätt. Vi känner att diskussionerna väcker nya tankar och bidrar till en ökad kompetens hos oss som lärare.

De är överens om att seminariet även bekräftar dem i det arbete de gör på Rannebergsskolan och att det gör dem tryggare i sitt arbete. De som har kommit till seminariet kommer från olika arbetslag på skolan och ser till att det som diskuteras vid de olika träffarna i programmet kommer de andra lärarna på skolan till godo.
-Vi har sedan tidigare arbetat med inkludering på Rannebergsskolans F-3 klasser  och nu fortsätter vi med att utveckla arbetet ihop med andra skolor, säger rektor Sabina Islamovic och hennes team.  De poängterar även att de vill skapa en gemensam definition för alla som arbetar på skolan, vilket de anser är en förutsättning för att inkluderingstanken ska få grogrund i verksamheten.
– Det är viktigt för vårt arbete är förankrat i forskningen, det skapar en akademisk, social gemenskap för lärarna där allas kompetenser utvecklas.

På Rannebergsskolan har man arbetat mycket med att inkludera särskolegruppen i grundskolan och känner att det är något som gagnar alla elever. Genom att lärarna delar synen på gemenskapen i skolan så underlättas interaktionen. Barnen har gemensamma aktiviteter varje dag, vilket gör att de utvecklas tillsammans. Teamet vittnar om att nyfikenheten för varandra har ökat bland barnen, vilket har lett till barnen har fått en berikad bild av mångfalden i samhället.
– Vi har bland annat elever med begränsad språkförmåga på skolan, och de andra barnen har fått en ny förståelse för vad det innebär. Det har ökat deras förståelse och minskat deras rädsla för det okända, något som vi finner oerhört positivt.  Det vidgar vyerna, både kunskapsmässigt och socialt.

Lärarna från Rannebergsskolan ser fram emot hur Ifous Inkluderingsprogram kommer att fortskrida och känner sig positiva inför framtiden.
-Vi är en F-3 skola och arbetar därför med yngre barn, men hoppas på att kunna arbeta ihop med en F-9 skola och på så sätt sprida vårt arbete upp i klasserna!

Text: Emma Kreü
Bild: Kerstin Andersson (privat), Daniel Fredriksson och Jenny Lindqvist (privat), Sabina Islamovic med team (Emma Kreü).