Tre frågor till Henrik Hamilton
Senast uppdaterad 2013-10-25Henrik Hamilton är processledare för Ifous forsknings- och utvecklingsprogram Inkludering där 34 skolor från 12 Ifousmedlemmar deltar. Här berättar han om processen.
Nu har inkluderingsprogrammet varit igång i snart ett år, vad tycker du har varit mest intressant under den här tiden?
– Egentligen tycker jag att allt har varit intressant. Själva upplägget av utvecklingsprocessen är spännande. Det ger mycket att lärare, skolledare och representanter från förvaltningsnivån arbetar tillsammans för att skapa inkluderande lärmiljöer. Jag tror att det gemensamma tänkandet på olika nivåer är viktigt för att arbetet ska ge varaktiga resultat i verksamheterna.
– Diskussionerna kring begreppet inkludering har varit enormt intressanta: Vad menar vi egentligen med ordet och hur vet vi om vi lyckas vara inkluderande?
Vad arbetar deltagarna med just nu?
– Inför höstens seminarier kommer deltagarna att besöka varandra. De kommer att fungera som utomstående ögon som ser sådant som man så lätt själv blir hemmablind för. De ska observera verksamheten, lyfta fram det positiva men även diskutera utmaningarna.
– Efteråt bearbetar både besökarna och de besökta sina intryck och synpunkter och använder dem som stöd i det fortsatta utvecklingsarbetet. Just nu förbereder deltagarna sina besök.
Vilka blir de största utmaningarna under de kommande två åren?
– Det finns väldigt många stora och svåra utmaningar med det här arbetet, men en lika stor vilja och engagemang att verkligen ta sig an dessa.
– På grund av att varje skola / förvaltning deltar med ett antal representanter så är det ett stort arbete att få ”alla med på tåget”. Med det menar jag inte bara att få med kollegor som inte är med på FoU-programmets seminarier, utan även att engagera föräldrar och elever att dra åt samma håll. Jag vet att skolorna arbetat på olika sätt med det redan under det här året, och jag tror att det behöver fortsätta.
– En annan aspekt är tiden. Vi vet alla att lärare och rektorer har en hög arbetsbelastning. Skolorna har under det här året hittat former för ett strukturerat utvecklingsarbete, och det är viktigt att fortsätta det. Sedan tror jag att varje skola och förvaltning stöter på sina egna utmaningar under projektets gång. Om de inte gjorde det så skulle det inte ske någon utveckling.