”Skolpolitiken ska vila på vetenskap”

Olga Bogdanova, rådgivare i forskningsfrågor till Estlands utbildningsminister, menar att det nära samarbetet mellan politik och forskning är en nyckelfaktor bakom landets framgångar i PISA.

I de senaste två PISA-mätningarna, som testar femtonåringars kunskaper i matematik, läsning och naturvetenskap, har Estland seglat upp på en topplats – överträffad endast av några få asiatiska länder.

För att ta reda på varför bjöd SKR in Estlands utbildnings- och forskningsminister Kristina Kallas och hennes rådgivare i forskningsfrågor Olga Bogdanova till konferensen Skolriksdagen i Stockholm den 5 maj.

Där lyfte ministern bland annat fram Estlands höga tilltro till utbildning, en förskola av nordiskt snitt och välutbildade lärare med en hög autonomi. Olga Bogdanova pekar på ytterligare en faktor: forskningsanknytningen.

– Utbildnings- och forskningsdepartementet vill ta medvetna, forskningsbaserade beslut. Därför konsulterar vi forskare på alla våra arbetsområden. Lärare och rektorer vänder sig också till dem när de inte har tillräcklig evidens för att lösa sina problem själva, säger hon.

Hon tror att det är en förklaring till Estlands förhållandevis stora politiska enighet i skolfrågor – utan den polarisering och tvära kast som vi är vana vid i Sverige. Det gäller inte minst skolans digitalisering, som enligt Kristina Kallas också har samband med landets PISA-resultat.

Estland var tidigt ute med att utrusta skolor med datorer och internet. Men det har aldrig varit tal om att tekniken skulle ersätta fysiska läroböcker och traditionell undervisning.

– Det digitala ska vara ett komplement, där eleverna tränar vissa färdigheter som digital kompetens och kreativitet. Kanske kan det också fungera som en katalysator för andra färdigheter, säger Olga Bogdanova.

Den insikten bygger på forskning från universiteten, som parallellt med digitaliseringen började testa hur de nya teknikerna verkligen kunde göra skillnad i klassrummet. Samtidigt fick alla lärare digital fortbildning.

Enligt Kristina Kallas är det just denna förtrogenhet med det digitala som gör att Estland inte har haft samma kunskapstapp i PISA som många andra länder till följd av distansundervisningen under pandemin.

– Fortbildningen var en viktig del av skolans digitalisering, men den började sent och gick långsamt. De misstagen försöker vi dra lärdom av när vi nu inför artificiell intelligens i skolan, säger Olga Bogdanova.

I det så kallade AI-språnget ska nämligen alla gymnasieskolor få licenser för och fortbildning om olika AI-verktyg. Samtidigt har forskare fått i uppgift att arbeta fram en ny undervisning med dessa verktyg, och ett brett sammansatt AI-råd vägleder politikerna.

Det är detta råd som rekommenderade Estland att – i motsats till många andra länder – tillåta AI i klassrummen.

– Om vi tidigare med framgång har infört digital teknik i skolan, varför skulle vi förbjuda den nu? Vi vill inte heller inkräkta på skolornas autonomi – det är lärarna som avgör om tekniken ska användas eller inte.

Lärarnas höga kompetens upprätthålls med hjälp av fortbildning som uteslutande utförs av universiteten. De sistnämnda får också statlig finansiering för att utfärda rekommendationer om undervisning, bedömning och läromedel utifrån de behov som skolorna uppger.

I vissa fall får universiteten till och med utvärdera politiska reformer – som den pågående övergången till estniska som undervisningsspråk i ryskspråkiga skolor, vilka ofta presterar sämre än de estniskspråkiga.

– Universiteten är de som är bäst på att tillhandahålla evidens – inklusive övervakning av reformer. På samma gång kan de undersöka hur det går att vända skolornas negativa resultat, bland annat med hjälp av en forskningsbaserad differentiering av undervisningen för svaga elever.

Estland deltar även i EU-samarbetet Knowledge4Policy, som syftar till att göra politiken mer evidensbaserad, och har sedan 2014 utvecklat ett nätverk av vetenskapliga rådgivare till sina departement – inklusive utbildnings- och forskningsdepartementet.

Dessa rådgivare håller politikerna underrättade om vilken forskning som finns och vilket slags forskning som behövs för att de ska kunna ta välinformerade beslut. Med tiden har de också kommit att fungera som administratörer för statligt tillsatta forsknings- och utvecklingsprojekt.

Olga Bogdanova – som själv arbetar direkt för utbildnings- och forskningsministern – betonar dock betonar att hennes departement inte lägger sig i universitetens vanliga forskning och att den mesta kontakten mellan skolor och universitet kan ske helt utan statlig inblandning.

– Men förekomsten av de här nätverken är ett steg framåt i vår förvaltning och en signal till forskare om att deras arbete behövs för evidensinformarat beslutsfattande. Politik ska vila på fakta och vetenskap – annars blir besluten bara ett uttryck för tyckande.

Text: Staffan Eng
Bild: Estniska utbildningsdepartementet