Undervisning för de allra minsta
Senast uppdaterad 2019-03-28TEMA/UNDERVISNING I FÖRSKOLAN
Undervisning för de allra minsta
Något barnen har rätt till men inte får? Eller bara en juridisk lösning utan pedagogiska konsekvenser? Vi sätter undervisningen i förskolan under lupp.
ATT SITTA VID EN BÄNK och ha tråkigt. Maktutövning. Något som kan vänta tills barnen börjar skolan.Så uppfattade flera pedagoger begreppet undervisning när Katinka Leo, utvecklingsledare i Vaxholm, för två år sedan började arbeta med kommunens förskollärare för att synliggöra begreppet. Arbetet skedde inom ramen för det fristående institutet Ifous FoU-program Undervisning i förskolan.
– Det fanns ett otroligt motstånd. Man ville gärna värja sig mot begreppet, ungefär som om det var ett misstag, säger hon.
Under projektets gång har hon låtit förskollärarna själva bli utsatta för undervisning av en konstnär, diskutera vad undervisning kan vara i olika ”case” och låtit dem pröva att planera sin undervisning. Det har fått dem att inse att begreppet kan handla om många saker: dialog, kroppsspråk, presentation av tekniker och en medveten användning av tid, rum och stoff. Medvetenhet är A och O, menar Katinka Leo.
Vid en uppföljning har hon konstaterat att förskollärarna har fått en betydligt mer positiv, konkret och teoretiskt grundad bild av undervisning. De är heller inte lika rädda för att bedöma barnens kunskaper – något som hon menar att många förskolor fortfarande försöker värja sig mot.
– Om vi ska undervisa måste vi börja prata om bedömning på individnivå. Som förskollärare har vi en skyldighet att veta vad enskilda barn lär sig, både för att ta reda på om undervisningen fungerar och för att se till att barnen utvecklas utifrån sina egna intressen, säger Katinka Leo.
År 2010 infördes förskolan som en egen skolform i skollagen med uppgift att förbereda barnen för fortsatt utbildning. Plötsligt skulle förskollärarna bedriva undervisning. Men det var först efter Skolinspektionens granskning av förskolans pedagogiska uppdrag år 2016 som diskussionen om begreppet tog fart. Barnen får inte den medvetna undervisning som de har rätt till, och förskolecheferna tar inte sitt ansvar, dundrade Skolinspektionen.
– Jag tror att vi i förskolans värld blev lite tagna på sängen, säger Katinka Leo.
GUNNAR ÅSÉN, professor emeritus i didaktik som har arbetat med utvärdering i förskolan i över 25 år, menar att undervisningsbegreppets intåg i förskolan egentligen är en fråga om juridik. När förskolan skulle omfattas av samma lag som skolan, så behövde den också använda samma begrepp.
– Det blev en juridisk lösning som man kanske inte insåg de pedagogiska följderna av, säger han.
Han menar att det fortfarande är en öppen fråga om begreppet kommer att få några pedagogiska konsekvenser. Men han framhåller också att begrepp är viktiga och kan påverka hur en yrkesgrupp ser på sin uppgift.
– Om man anammar begreppet så är det lätt att man kopplar det till särskilda situationer. Men barn lär sig hela tiden. Risken är att man missar att använda resten av dagen pedagogiskt, säger han.
Samtidigt tycker Gunnar Åsén att undervisningsbegreppet kan ses som ett närmande till en anglosaxisk tradition, där skolliknande innehåll och metoder introduceras redan i förskolan, och det är vanligt med tester som ska visa hur barnen förhåller sig till kunskapsmålen. Som projektledare för två nationella utvärderingar av förskolan har han sett hur andelen kommuner som gör bedömningar av enskilda barn ökade från 10 till 50 procent mellan åren 2004 och 2008. Han påpekar också att det i den första läroplanen för förskolan från 1998 fanns ett förord där det tydligt stod att bedömningar och omdömen av enskilda barn inte skulle utfärdas. Det förordet togs senare bort.
– Sedan dess har många kommuner gjort en annan tolkning. Det går inte längre att säga att det ena synsättet har ett tydligare stöd i läroplanen än det andra, säger Gunnar Åsén.
Skolinspektionen har dessutom påpekat att det finns en otydlighet i själva undervisningsbegreppet. Det har Skolverket fått i uppdrag att ändra på i sin översyn av förskolans läroplan, som ska presenteras senast i mars.
DEN OTYDLIGHETEN tillsammans med bristen på forskning om undervisning i förskolan fick Ann-Christine Vallberg Roth, professor i pedagogik vid Malmö universitet, att år 2016 bli vetenskaplig ledare för samma FoU-program som Katinka Leo deltar i. I programmet prövas i samverkan olika teoriinformerade undervisningsupplägg på 130 förskoleavdelningar i 10 kommuner.
– Min förhoppning är att förskollärare och chefer tillsammans ska vidareutveckla ett professionellt omdöme, som gör det lättare för dem att välja undervisningsupplägg som vilar på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, säger hon.
En viktig insikt är att samma sorts undervisning inte tycks gynna alla barn på samma sätt. I ett barnföljande undervisningsmoment ställde sig till exempel två barn lite vid sidan om. I nästa moment med lärarledd undervisning var det däremot just de två barnen som var mest aktiva.
– Det var påtagligt att olika undervisningsformer kunde leda till att olika barn blev huvudaktörer, säger Ann-Christine Vallberg Roth. Hon menar också att olika teoretiska ingångar kan fylla olika funktion och undersöker därför i projektet begreppet ”flerstämmig undervisning”, som innebär att förskolorna utgår från och kritiskt prövar mer än ett teoretiskt perspektiv. En annan viktig del av projektet är att pröva sambedömning, där flera förskollärare, förskolor eller kommuner tar hjälp av varandra i bedömningsarbetet – ett verktyg som Ann- Christine Vallberg Roth tycker att det är viktigt att studera i förhållande till undervisning.
– Det finns forskning som tyder på att sambedömning kan vara ett sätt att öka likvärdigheten i förskolan. På så sätt kan projektet i förlängningen bidra till att alla barn får öppna livschanser.
I sin tidigare forskning har hon sett tecken på att förskollärare gör olika bedömningar beroende på om förskolan ligger i stan, på landsbygden eller i en stadsdel där många har migrationsbakgrund. Där har hon också kunnat konstatera att vissa pedagoger gör graderade kunskapsbedömningar och personlighetsbedömningar, vilket är ett problem eftersom det inte förekommer några kunskapskrav på individnivå i förskolans styrdokument. Lektorn Eva M. Johansson på Högskolan Väst har nyligen gjort liknande iakttagelser i sin avhandling Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget från 2016.
– Det är angeläget att professionella utvecklar kunskap om olika former av bedömningar och att dessa kan tolkas som mer eller mindre förenliga med förskolans målstyrningssystem, säger Ann-Christine Vallberg Roth. Vad vet vi då om hur olika undervisnings- och bedömningstraditioner påverkar barnens lärande? Hittills har det varit svårt att hitta empiriska belägg för att det ena sättet är bättre än det andra.
MEN FÖR NÅGRA år sedan startade Hillevi Lenz Taguchi, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, projektet Hjärnvägar i förskolan, som med mätningar av barns kunskaper och hjärnaktivitet ska ta reda på hur två olika undervisningsformer påverkar barnens lärande. Den ena är digitalt individuellt lärande, DIL, som med hjälp av koncentrationsövningar och ett interaktivt datorspel ska förbättra barnens matematiska begreppsförståelse. Den andra, som Hillevi Lenz Taguchi kallar för SEMLA (socioemotionellt och materiellt lärande), är ett Reggio Emilia-inspirerat utforskande i grupp som hon har utarbetat tillsammans med Anna Palmer vid Stockholms universitet – en inriktning som hon själv har förespråkat i många år.
– Utgångspunkten är att jag ville testa om utforskandet verkligen har effekter på lärandet och uppmärksamhetsförmågan, som är väldigt viktig för barnens akademiska utveckling, säger Hillevi Lenz Taguchi.
Vid den exakta utformningen av SEMLA har hon tagit fasta på modern utvecklingspsykologi och hjärnforskning, inte minst Antonio Damasios och Mary Helen Immordino-Yangs rön om att man lär sig bättre när man är känslomässigt engagerad och många delar av hjärnan är aktiverade. Hillevi Lenz Taguchi menar att de rönen ger stöd för ett estetiskt och multimodalt lärande, där barnen får arbeta med kunskapen på flera olika sätt – allt från ljud och skrift till bilder och kroppsrörelser.
HON HÄNVISAR OCKSÅ till de amerikanska psykologerna Michael Mascolo och Kurt Fischer, som har visat att vida problemställningar utan enkla svar faktiskt stimulerar de kognitiva funktionerna hos många barn – ett sätt att arbeta som också är vanligt i Reggio Emilia-förskolor. Dessutom lyfter hon fram hjärnforskning som tyder på att barn med rätt hjälp kan träna upp sin uppmärksamhet och grit, det vill säga förmågan att inte ge upp. Därför är det viktigt att de får individuellt stöd.
– Här är jag självkritisk: Många som jobbar med utforskande grupplärande har dålig koll på vad alla individer gör. Därför vill vi att barnen ska dokumentera sina lärprocesser själva. Då blir det lättare för pedagogerna att vara uppmärksamma på barnen och upptäcka när de tappar koncentrationen eller inte vet hur de ska gå vidare.
Resultaten förväntas bli klara efter sommaren. Katinka Leo tror att de kan komma att revolutionera den svenska förskolan, som hon menar ibland har fastnat i filosofi och skulle behöva ta ett kliv in i hjärnforskningen. Eftersom all utbildning enligt skollagen ska vila på vetenskaplig grund tycker hon också att förskollärarna över huvud taget måste bli bättre på att prata om undervisningens teoretiska utgångspunkter.
– Sätt undervisningen på agendan. Är det något vi behöver göra i svensk förskola så är det att ta makten över begreppet och föra in det i förskolans kontext. Det är där det ska vara, säger Katinka Leo.
Av Staffan Eng
Läs mer:
Pedagogisk dokumentation som aktiv agent. Introduktion till intra-aktiv pedagogik, Hillevi Lenz Taguchi (Gleerups 2012)
Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget, avhandling Eva M. Johansson, Göteborgs universitet 2016
Uppföljning och utvärdering för förändring, avhandling Ingela Elfström, Stockholms universitet 2013
Distans, disciplin och dogmer – om ett villkorat lyssnande i förskolan, licentiatuppsats Sara Folkman, Stockholms universitet 2017
Fakta/Den nya läroplanen
Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att se över läroplanen för förskolan, som med vissa ändringar har hängt med i snart 20 år. En av de viktigaste delarna i uppdraget är att klargöra begreppet undervisning, som saknas i den nuvarande läroplanen, trots att det enligt regeringen är ”centralt för genomförandet av förskolans verksamhet”. Regeringen vill också veta vilket ansvar förskollärarna, förskolechefen och arbetslaget har för undervisningen samt hur undervisning förhåller sig till utbildning, omsorg, lek, utveckling och lärande. I övrigt har Skolverket fått i läxa att förtydliga begreppet omsorg, ta hänsyn till förskolans roll som social och kulturell mötesplats, betona gruppens betydelse för lärandet samt slå ett slag för jämställdhet, nationella minoriteter, hållbar utveckling samt hälsa och livsstil. Ett förslag till ny eller reviderad läroplan ska lämnas in senast den 23 mars 2018. Till sin hjälp har Skolverket en kunskapsöversikt som har arbetats fram under ledning av Sonja Sheridan och Pia Williams vid Göteborgs universitet.
Artikeln är tidigare publicerad i Skolporten nr 1 2018.