Samverkan kring skolfrånvaro med kunskapsinventering

SKOLFRÅNVARO ÄR inget isolerat problem. För att få elever tillbaka till skolan krävs i de flesta fall ett multisystemiskt arbete – det vill säga insatser i systemen runt barnet som kan ge stöd, såsom skolan, socialtjänst, BUP, vård och omsorg samt ofta även polisen. Men givetvis också eleven själv och dess vårdnadshavare.

Att insatserna från de här aktörerna behöver samordnas och att samverkan är nödvändig är inga nyheter. Många kommuner och skolhuvudmän samverkar också i någon mån kring skolfrånvaro. Likväl är problemet utbrett.

– Vad vi kan konstatera är att den samverkan som sker idag faktiskt inte duger. Det finns flera orsaker till det, en är att olika samverkansmodeller har kommit och gått i takt med trender och chefsbyten. Ett tag gick det nästan inflation i begreppet. Vi behöver vara lite mer varsamma med vad vi menar med samverkan. Men framför allt behövs ett tydligare nationellt ansvar för de här frågorna.

DET SÄGER Malin Gren Landell, psykolog, psykoterapeut och författare med fokus på skolan och tidigare särskild utredare med ansvar för den statliga utredningen Att vända frånvaro till närvaro som resulterade i betänkandet Saknad! (SOU 2016:94). Hon är också författare till rapporten Ifous fokuserar: Samverkan och samordnat stöd vid närvaroproblem i förskola och skola, som är den sista i raden av tre som Ifous på uppdrag av Uppdrag psykisk hälsa i Stockholms län tagit fram i ämnet skolfrånvaro. De två tidigare rapporterna rör främjande av skolnärvaro samt utredning av skolfrånvaro. Utöver en forskningsöversikt om samverkan kring skolfrånvaro innehåller rapporten också konkret vägledning på såväl strategisk som operativ nivå.

– Syftet är inte att peka exakt på hur samverkan ska ske utan belysa möjliga vägar och verktyg, exempelvis samordnad individuell plan.

Modeller för samverkan som skulle kunna appliceras även på frånvaroproblematik är Barnahusmodellen, SkolFam, SSPF (skola, socialtjänst, polis och fritid) samt modellen Multitreatment foster care.

ETT FÖRSTA strategiskt steg på verksamhetsnivå är att inventera de egna kunskaperna om närvaroproblematik, råder Malin Gren Landell, som understryker att en konstruktiv samverkan för att förebygga och åtgärda skolfrånvaro börjar i de egna leden.

– Min erfarenhet är att många kommuner och skolhuvudmän behöver samla sig och just inventera vad de själva har för resurser. Därefter är det dags att undersöka vilka kunskaper som andra aktörer har.