En inkluderande skola – vad innebär det?

Referat från kick-off-seminarium i FoU-programmet Inkludering, 1-2 oktober 2012.

– Skolan misslyckas med att ge alla elever möjlighet att nå målen – vi behöver en synvända!

Så beskrev Erik Nilsson, skolchef i Botkyrka kommun, bakgrunden till det nya forsknings- och utvecklingsprogrammet om inkludering.

Programmet sparkades igång med ett seminarium för alla deltagare på Landskrona teater den 1 – 2 oktober 2012.

– Vi vet att exkluderande lösningar har nackdelar – men vad gör vi i stället? frågade Erik Nilsson retoriskt.

Det som han själv gjorde var att tillsammans med 11 andra kommuner gå samman i ett samarbete med forskare vid Malmö högskola. Under tre år kommer pedagoger, rektorer och förvaltningschefer att, med stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet, utveckla sina verksamheter för att skapa mer inkluderande lärmiljöer. Samtidigt följs och analyseras utvecklingsarbetet av en forskargrupp baserad vid Malmö högskola. Process- och projektledare är Henrik Hamilton, ifous.

Vad är egentligen inkludering?

Vad menas egentligen med begreppet inkludering? Denna grundläggande fråga talade både Per Skoglund, Specialpedagogiska skolmyndigheten, och Claes Nilholm, professor i specialpedagogik vid Malmö högskola, om.

– Mitt sätt att se på inkludering är att den är en process som bygger på ett tanke- och handlingssätt där allas unika förutsättningar accepteras inom de mänskliga rättigheternas ram, sade Per Skoglund.

– Hur vi förhåller oss är avgörande, fortsatte han. Vilka vill vi ska vara delaktiga – inkluderas – i det vi håller på med i den pedagogiska verksamheten och i samhället? Vem eller vilka av dem förstår vi redan tillräckligt, och kan skapa delaktighet för?

– Och viktigast av allt: vem eller vilka vill, förstår och kan vi inte tillräckligt om i dag?

Professor Claes Nilholm tog upp olika definitioner av begreppet inkludering:

Den gemensamhetsinriktade definitionen handlar om att skapa ”learning communities” där olikhet ses som tillgång. Den individinriktade definitionen betyder att alla elever finns i eller kring klassrummet, lär sig och är socialt accepterade, men undervisningen lämnas ganska intakt.

Den gemenskapsinriktade definitionen är ovanlig i den svenska diskussionen. Den förutsätter den individinriktade men kräver något mer – den kräver en gemenskap på gruppnivå.

Vanlig i debatten är en platsinriktad definition – att inkludering handlar om att elever ska befinna sig på en viss plats. Men det är inte en fullgod definition, poängterade Claes Nilholm.

– Kalla inte den platsbaserade definitionen för inkludering, utan använd i så fall begreppet integrering!

Utöver dessa tre definitioner förekommer också begreppsstölder där ”inkludering” används som något som är bra för elever i behov av särskilt stöd.

Fallgropar och framgångsfaktorer

Under seminariet talades också om fallgropar och framgångsfaktorer i förändringsarbetet mot mer inkluderande lärmiljöer. Deltagarna fick i små grupper diskutera utmaningar med inkludering i deras egna sammanhang.

Tradition och organisering var två av de utmaningar som deltagarna identifierade.

– Lokala faktorer, tradition, och utbildningsnivåer på orten är viktiga förutsättningar, instämde Per Skoglund.

Han menade att ett grundproblem är att vi snabbt vill röra oss mot nya arbetssätt, nya tekniker.

– Vi vill köpa recept. Men det fungerar inte så. Man måste ställa frågor! Vad är utmaningen med inkludering? Det är viktigt att inte springa förbi den frågan för fort. Om man kan formulera gemensamma utmaningar kan man få kraft.

Per Skoglund underströk också att verkligt inkluderande, verksam och hållbar skolutveckling kräver huvudmannens skolledarens och personalens delaktighet i skolans uppdrag och utmaningar under lång tid.

Claes Nilholm uttryckte liknande tankegångar och pekade på att det krävs en tydlig vision om vart man vill:

– Man måste engagera alla, inte bara en liten grupp. Och det krävs en tydlighet i ledning och i pedagogiskt ledarskap.

Inkludering kräver en kulturförändring

Susan Tetler, professor i nkluderande specialpedagogik vid Århus universitet och Malmö högskola, beskrev hur debatten förändrats över tid:

– Vi har gått från att se problemen som förankrade i barnet till att se dem som förankrade i mötet mellan barnet och omgivningen. På 1970-talet ansåg man att barnen skulle anpassas till de krav som fann i skolan. Ansvaret för en lyckosam integration lades hos barnet. Inkludering, däremot, handlar om att lägga ansvaret på skolan som system, och relatera den till skolutveckling. Det kräver en anpassning och en förändring av kulturen!

Vad kännetecknar den inkluderande skolan? Enligt forskningen är faktorer som närvaro, acceptans och värdesättning och delaktighet centrala.

– Värdesättning innebär att man inte bara är där, utan faktiskt bjuds in och välkomnas, sade Susan Tetler. Delaktighet handlar om att det inte är likgiltigt om jag är här eller ej.

Men också den kunskapsmässiga och personliga utvecklingen är viktiga.

– Skolan ska inte bara ha ett omsorgsperspektiv – eleverna ska också lära något, påpekade Susan Tetler. Mycket forskning visar att vi ofta ställer för låga krav, att det är för mycket fokus på trygghet och att barnen ska vara glada.

Skolan slits mellan å ena sidan att implementera en läroplan som uttryckligen säger att barn ska inkluderas, och å andra sidan framväxten av medicinska förklaringar och diagnoser. Dessutom finns en konflikt mellan värdegrundens krav på mångfald och ett krav på standardiserade mål för skolan.

– Många känner att de saknar kunskap och verktyg. Man vet inte vad som fungerar. För att utveckla en mer inkluderande skolkultur och rum för lärande behöver vi identifiera barriärer för lärande och deltagande och utveckla de pedagogiska metoderna.

En förändringsprocess

Det treåriga FoU-programmet innehåller två parallella och samverkande spår – ett utvecklingsarbete på de deltagande skolorna och ett forskningsarbete. Utvecklingsarbetet ska drivas på alla nivåer, och startade under seminariet med diskussioner om begrepp och föreställningar.

Deltagarna fick under ledning av projektledaren Henrik Hamilton göra så kallade föreställningskartor. Vilka föreställningar har vi om hur en inkluderande skola respektive en icke inkluderande skola är?

Alla deltagare – pedagoger såväl som skolledare och skolchefer – fick också med sig uppgifter hem. Fram till nästa tillfälle kommer de att börja arbeta med begrepp, nuläge och utmaningar tillsammans med sina kolleger på hemmaplan.

Forskningsprojektet – en del av helheten

Lena Lang, lektor vid Malmö högskola kommer att leda forskningsdelen av FoU-programmet tillsammans med Susan Tetler.

Det utvecklingsarbete som skolor och huvudmän startar tar stöd i forskning. Men under projekttiden görs också en forskningsinsats som förväntas leda fram till en sammanställning över insatser som gynnar en inkluderande grundskola. De 33 skolor som deltar i programmet utgör forskarnas ”forskningsfält” och deltar på olika sätt i forskningen. Alla nivåer, från klassrum till förvaltningsnivå ingår i projektet.

– Det är väldigt roligt och inte alls självklart ur ett forskningsperspektiv, berättade Lena Lang. Som forskare är man alltid nödgad att begränsa och då är det lätt hänt att plocka bort någon nivå. Det är verkligen en styrka att ha alla nivåer med!

Forskargruppen kommer att delta i alla seminarier under programtiden för att kunna föra en kontinuerlig dialog med deltagarna från skolor och skolhuvudmän och för att löpande återrapportera resultat och erfarenheter.

Reflektera och diskutera

Efter de två dagarna i Landskrona for de drygt 200 deltagarna hem till sina respektive kommuner runtom i landet. De hade fått nya intryck, nya bekantskaper och dessutom uppgifter i bagaget att jobba vidare med tillsammans med sina kolleger på hemmaplan. Alla lade de säkerligen olika saker särskilt på minnet, men kanske den uppmaning Claes Nilholm avslutade sitt föredrag med sammanfattar det allra viktigaste, nämligen att stanna upp och reflektera:

– När någon säger inkludering – fråga vad de menar med det!

/Karin Hermansson