Om Ifousdagen 2014

Den 21 maj var det premiär för Ifousdagen: för första gången bjöds medlemmarna in till en seminariedag med fokus på hur den svenska skolforskningen ser ut i dag, vilken roll Ifous har och kan ha i framtiden, samt hur Ifous medlemmar kan vara med och påverka skolans utveckling i positiv riktning.

På programmet stod bland andra Per Thullberg (utredare och blivande ordförande för det nya statliga skolforskningsinstitutet), Cristina Robertson (forskare och projektledare för kartläggning av nationell och internationell forskning – som underlag till det nya statliga skolforskningsinstitutet – på Vetenskapsrådet) och Ann-Marie Begler (generaldirektör för Skolinspektionen).

PER THULLBERG Pratade bland annat att tanken om ett skolforskningsinstiut inte är något nytt: det fanns idéer om detta redan på 60-talet, och på 70-talet existerade faktiskt ett sådan institut. Tyvärr lades det ner redan efter fem år, då lärarna tyckte att de rapporter som institutet producerade inte täckte deras verklighet.

Institutet ska vara ett stöd i den professionella verksamheten, inte komma med några pekpinnar, sa Thullberg:
– Vi anser inte att institutet ska komma med några definitiva normer. Lärare i den professionella verksamheten, tillsammans med kollegor, väljer metoder. Institutets sammanställningar ska finnas till hands som ett stöd, och detta kan lärarna välja att utnyttja när behovet finns.

– Det är bra att ett skolforskningsinstitut bildas, påpekar en doktorand ur publiken; det är så svårt för lärare och skolledare att hinna ta del av den forskning som kommer, och särskilt att välja vilken forskning man ska ta till sig av. Ett professionellt urval och en bra paketering – allt som gör forskning mer lättillgängligt – är bra!

Bengt Hansell från Sveriges Radio undrade varför institutets uppdrag inte var bredare: – Politiker styr så mycket i klassrummet, till slut kan effekten bli att det till och med hindrar en kunskapsutveckling. Betygssystemet är ett exempel, det är idag väldigt noggrant reglerat, skulle man kunna tänka sig att skolforskningsinstitutet undersöker om det inte kan vara motiverat att ändra det, att man forskar fram vilket betygssystem som faktiskt är optimalt för lärandet?

– Det vore inte dumt att titta på betygen, svarade Per, särskilt hur betygen påverkar elevens möjligheter till lärande i klassrummet. Men ska man titta på det får det bli ur ett mycket praktiknära perspektiv, inte i fråga om betygens vara eller inte vara. För institutets del blir det snarare en fråga om att ta reda på om detta är beforskat överhuvudtaget, och om inte, ska i så fall institutet initiera forskning om det?

– Det viktigaste, både för institutet och för er i den dagliga verksamheten, är att vi inte tappar bort det lokala, det praktiknära. Om vi gör det kommer det här institutet också att läggas ner – precis som på 70-talet, avslutade Thullberg.

CRISTINA ROBERTSON, som projektleder SKOLFORSK där man kartlägger nationell och internationell forskning, pratade både om utmaningen kring att kvalitetssäkra de forskningsresultat som sprids, men också om problematiken kring bristen på praktiknära forskning:

– Vi har tyvärr inte så mycket praktiknära forskning att sammanställa, luckorna är stora. Om det bara finns 1 000 rapporter om en fråga, och efter sållning är det 30 kvar som bedöms vara relevanta, hur långtgående slutsatser kan vi dra på det?

Robertson pratade även om vikten av delaktighet i verksamhetens kunskapsbildning:   – För att lärare ska kunna förändra sitt sätt att arbeta i grunden, måste de få vara delaktiga i långa kunskapsbildningsprocesser. Att gå och lyssna på en enstaka föreläsning, det ger ingenting, det visar massor av forskning!

– Det finns starka krafter som vill reducera lärare till någon som följer en receptbok, och det tror jag skulle vara mycket negativt för svensk skola. Att vara lärare är ett mycket kvalificerat och professionellt yrke: jag tror inte att läraryrket handlar om talang, jag tror det handlar om en intuitiv kunskap som man har förvärvat över åren. Alla lärare kan bli skickliga om de får rätt hjälp och stöd!

ANN-MARIE BEGLER berättade slutligen att Skolinspektionen från och med nästa år har en ny tillsynsmodell som bland annat innebär att myndigheten prioriterar de skolor som har störst behov av stöd.

Hon lyfte även fram den positiva påverkan på skolutveckling som inspektion trots allt visat sig ha:
– Tillsyn kan bidra till en bra skolutveckling, allra bäst på svaga skolor.

Hon klargjorde dock att det inte ligger i myndighetens uppdrag att utveckla skolverksamheten:
– Vi får mycket kritik för att vi inte stöttar mer efter en granskning är genomförd, men det finns en gräns för hur mycket Skolinspektionen kan agera utifrån det uppdrag vi har. Däremot har vi nu ett nytt samarbete med Skolverket där vi anordnar seminarier med de kommuner som har blivit granskade.

– Och det är heller inte alltid är så lätt att dela med sig av goda exempel från verksamheterna, eftersom framgångsrika skolor tyvärr inte alltid dokumenterar det de gör, säger Begler.   Två viktiga faktorer för att lyfta resultaten är individanpassning och tidigare screening säger Begler.

– 25 % av eleverna är understimulerade, 25 % får inte den hjälp de behöver. Och när det gäller elever i svårigheter så upptäcker vi det alldeles för sent, ofta inte förrän i mellanstadiet. I det avseendet kan man jämföra med Finland, som screenar tidigare och upptäcker de elever som är i behov av särskilt stöd redan i första klass och då kan sätta in åtgärder tidigt.

Dagen avslutades med gruppdiskussioner kring utvecklingsbehoven i medlemmarnas egen verksamhet.

Vår förhoppning är att medlemmarna har haft god nytta av dagen, säger Emma Kreü, medlemsansvarig på Ifous:

– Vi ville ge våra medlemmar möjligheten att lyssna på en stark talaruppställning, träffa andra medlemmar för att diskutera frågor kring skolforsking, FoU-program och medlemskapet i stort, och givetvis ville vi också skapa möjligheten för medlemmarna att knyta nya värdefulla kontakter – och det hoppas vi att vi har lyckats med.

Nu ska Ifousdagen utvärderas, men Emma Kreüs förhoppning är att den kan komma att bli ett stående årligt inslag i verksamheten:

– Jag tycker mig se ett stort behov hos medlemmarna att få träffas och utbyta erfarenheter, men det är givetvis också värdefullt och utvecklande för oss att få träffa medlemmarna och ta in deras upplevelser och erfarenheter av medlemskapet. Vi lär av varandra, helt enkelt!

Text: Hedda Lovén