I en debattartikel på SvD Brännpunkt framför Föräldranätverket Barn i Behov krav på en nationell utredning som ”ur ett neuropsykiatriskt perspektiv och utan prestige tar till vara modern forskning om den här gruppens funktionsnedsättningar och för första gången i modern tid skapar en likvärdig skola också för dem”.

Ifous välkomnar mer kunskap – både forskning och beprövad erfarenhet – på det här området, och det är just den vi försöker bidra till genom vårt forsknings- och utvecklingsprogram Inkluderande lärmiljöer. Artikelförfattarna nämner FoU-programmet men vi vill gärna reda ut några av de missförstånd som tycks finnas.

I FoU-programmet medverkar 12 kommuner. Under snart tre års tid har lärare, rektorer och förvaltningsledare i dessa kommuner arbetat med att på olika sätt öka sina kunskaper om vad inkluderande lärmiljöer är och kan vara, samt utveckla sina verksamheter för att på ett bättre sätt kunna möta alla barns behov och ta tillvara deras olikheter.

För de förvaltningschefer som initierade samarbetet fanns inga ekonomiska incitament. Visionen var att förändra synsätt och därmed skapa en bättre skola för alla. Att alltid placera alla barn i samma klassrum har heller aldrig varit ett mål. Däremot att alla barn ska känna sig delaktiga i ett sammanhang – dvs. känna sig inkluderade. En viktig utgångspunkt inför starten av FoU-programmet var Salamancadeklarationens formuleringar om alla barns rätt till utbildning och delaktighet i samhället, och att bli sedd för den man är.

Tanken var att alltså med gemensamma krafter bidra till ökad kunskap och lärande. Hur gör vi då det?

För att öka kunskaperna hos lärare, skolledare och förvaltningar om befintlig forskning och beprövad erfarenhet tar vi hjälp av olika experter. Forskare från Malmö högskola, Stockholms och Göteborgs universitet och Högskolan i Dalarna har bidragit med sin kunskap, liksom Specialpedagogiska skolmyndigheten. SPSM stöttar också skolorna genom rådgivning.

För att bidra till den samlade forskningsbaserade kunskapen följer en forskargrupp på Malmö högskola under tre år de medverkande skolornas villkor och arbete för att skapa en god undervisning för alla barn med olika förutsättningar. De kartlägger variationen i skolornas sätt att arbeta för att alla barn ska få uppleva både kunskapsmässig och social utveckling. Professor Susan Tetler, som delar sin tjänst mellan Århus universitet och Malmö högskola, och som har lång erfarenhet av forskning om inklusion i Danmark, leder arbetet.  

I en tid då antalet barn med neuropsykiatriska diagnoser ökar, men det också till exempel visar sig att barn födda sent på året oftare får sådana diagnoser, finns det skäl att ställa sig frågan var vi drar gränserna för vad som är “normalt”. För att elever – som artikelförfattarna uttrycker det – inte ska “berövas rätten till utbildning och därmed möjligheten att bli inkluderade samhälls­medborgare efter sina förutsättningar” är det avgörande att skolan så långt som möjligt kan möta och tillvarata barns olikheter och inte snäva in definitionen av vilka som är tillräckligt “normala” för att gå där.

Alla barn har olika behov i olika situationer. Vi som arbetar i och med skolan måste ha ett förhållningssätt som handlar om att möta alla barns behov och olikheter. Barnen är aldrig problemet, utan svårigheterna uppstår i mötet med skolans krav och strukturer.

Vår övertygelse är att ökad kunskap på alla nivåer i skolans organisation leder till ökad måluppfyllelse och att det hjälper fler barn i “gränszonen” att klara sig bättre – både i skolan och i livet därefter.

Vi tror inte att målen med FoU-programmet på något sätt skiljer sig från vad Barn i Behov eftersträvar i sitt arbete. Snarare tvärtom.

Styrgruppen för FoU-programmet Inkluderande lärmiljöer, genom:

Erik Sanner, Utvecklingsstrateg Tyresö kommun, Ordförande i styrgruppen, och

Ing-Marie Rundwall, Utbildningsdirektör Helsingborg

Karin Hermansson, Dr, FoU-ansvarig Ifous

 

Läs även Skolinspektionens replik på debattartikeln på Svenska Dagbladet Brännpunkt.