Ifous synpunkter på Skolkommissionens slutbetänkande
Senast uppdaterad 2017-09-04I april i år presenterade Skolkommissionen förslag om en nationell strategi för ett skolsystem med utvecklingskraft och stärkt likvärdighet. Ifous har lämnat ett yttrande över förslaget där vi i stort ställer oss bakom Skolkommissionens problembeskrivning men där vi också ifrågasätter och kommenterar några av förslagen.
Forskningskapaciteten behöver stärkas men inte bara genom inrättandet av excellenta centra
Ifous instämmer i Skolkommissionens bedömning att forskning om och i skola och undervisning behöver stärkas. Lärare och skolledare måste få tillgång till forskningsresultat och forskningsbaserad kunskap. Men det räcker inte. Vi menar att det också måste finnas möjlighet att bygga och utveckla praktik på den vetenskapliga grunden. För att det ska kunna ske krävs samverkan mellan skolhuvudmän och lärosäten, och mellan lärare och forskare. När det gäller förslaget om så kallade excellenta centra är vi tveksamma. En risk är att forskningsresurser och kunskapsutveckling begränsas till enbart dessa centra. Det behövs möjligheter även för andra än forskare knutna till ett lärosäte – till exempel forskarutbildade lärare med lektorstjänst – att söka och få medel för att driva forskning och utveckling i verksamheten.
Gärna professions- och kompetensutveckling men inte via en statlig myndighet
Det inte är en statlig myndighet som ska ha ansvaret för en vetenskapligt grundad professionsutveckling. Genom att inrätta ett system för professions- och kompetensutveckling som ligger vid sidan av lärosäten och lärarutbildningar skapas en otydlighet i struktur och ansvarsfördelning. I stället menar vi att den vetenskapliga grunden bör stärkas i lärarutbildningarna.
Många olika typer av FoU-samverkan behövs
För att garantera att professions- och kompetensutvecklingen utgår från lärare och skolledares behov och undvika att inflytandet endast hamnar hos lärosäten och forskningsfinansiärer krävs dialog och samverkan. Därför delar Ifous Skolkommissionens bedömning att samarbetet mellan profession, skolhuvudmän och lärosäten behöver utvecklas och intensifieras. Här vill vi peka på vikten av att inte sätta upp hinder för samverkan som sker på initiativ från skolhuvudmännen utan i stället ta tillvara erfarenheterna från de samverkansmodeller som finns. Redan i dag genomförs framgångsrik FoU-samverkan, till exempel inom ramen för Ifous som branschforskningsinstitut där skolhuvudmän går samman med varandra och med akademin för att stärka den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten inom den egna verksamheten.
Statlig utvecklingsmyndighet är inte rätt väg att gå
Så länge ansvaret för skolan är delegerat till skolhuvudmännen menar vi att staten inte bör gå in och försvaga incitamenten att ta detta ansvar. Det gäller särskilt för det som är kärnan i huvudmännens uppdrag, nämligen att utveckla skolan. En statlig myndighet riskerar att förstärka de otydligheter i roller och ansvar som redan råder. Det som i stället behövs är en renodling av ansvarsförhållandena.