Ifous studiebesök hos Indire i Florens

Försommarsolen strålar över Florens den torsdagsförmiddag när Ifousgänget stiger av snabbtåget som tagit oss dit från Rom. Strax inser vi att vi är på fel station. Efter ingripande av hjälpsamma medresenärer, en tur med stadens lokaltåg, en god stunds köande på turistbyrån och föredömlig kartläsning av Åsa hittar vi till sist fram till vårt mål: skolforskningsinstitutet Indire. Vilken tur att vi hade lite extra tidsmarginal!

Gammalt möter nytt

Indire grundades 1925 med uppdraget att dokumentera och samla litteratur om pedagogik och undervisning. Organisationen håller till i ett äldre palats med stentrappor och konstverk som porträtterar påvar och kardinaler. Det fina biblioteket där bokhyllorna täcker väggarna ända upp till taket, två våningar upp, har en alldeles speciell, lite högtidlig atmosfär.

Tyvärr förstördes stora delar av Indires dåvarande litteratursamlingar i en stor översvämning 1966. Vattnet steg upp till andra våningen i det vackra gamla palatset och när det sjönk undan var allt täckt av lera. Redan där och då föddes tanken på hur man skulle kunna skydda och bevara litteraturen – och tillgängliggöra den.

Pedagogisk litteratur från förr och nu och när och fjärran fyller hyllorna i Biblioteca Pedagogica Nazionale. Vissa böcker ser ut som om de med nöd och näppe överlevde den stora översvämningen 1966.

Hur får man tag i de böcker som står högst upp …?

Och så, högst upp i huset, stiger vi in i hjärtat i dagens verksamhet – serverrummet. Att digitalisera och tillhandahålla pedagogisk litteratur till hela landets lärare, skolledare och skolforskare är ett av de viktigaste uppdragen Indire har i dag. Servrarna här ska klara av att tusentals lärare och skolforskare samtidigt söker litteratur i databaserna. Mötet mellan gammalt och nytt är slående.

Indire är referenspunkten och noden för pedagogisk forskning i Italien. Från serverrummet hålls de stora databaserna med digitalt tillgänglig litteratur igång.

Kollegialt lärande

Efter den spännande rundvandringen får vi en presentation av ett urval av de forskningsprojekt som Indire driver i dag. Allt handlar inte om digitalisering, men de digitala verktygen och möjligheterna finns med i det mesta vi får höra om. Till exempel i ett forskningsprojekt där modeller för lärares professionella lärande studeras. Hur kan den “tysta kunskapen” synliggöras och delas? Hur kan digitala verktyg underlätta? I ett annat projekt studeras hur förändringar implementeras i undervisning och organisering i 22 skolor – och hur detta sedan sprids till andra skolor. Förändringarna handlar bl.a. om de lektions- och schemastyrda formaten och den fysiska lärmiljön – samt att i detta arbete använda potentialen hos digitala verktyg.

Analys av stora mängder data

En forskargrupp på Indire använder den digitala tekniken i ett annat syfte, nämligen att analysera olika slags data för att upptäcka mönster och utvärdera effekter av metoder och modeller i skolsystemet. Ett av delprojekten har fokus på vuxnas lärande. Analyserna visar att Italien har en mycket stor andel vuxna med mycket dålig läs-, skriv- och räknekunnighet, jämfört med andra EU-länder. Hur kan dessa grupper bäst stödjas? Ett annat delprojekt undersöker effektiva metoder för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Maker culture för de yngsta skolbarnen

Ett IKT-relaterat projekt med helt annat fokus är Maker@Scuola, där femåringar studeras då de får rita på en iPad – och sedan få sin design utskriven med en 3D-skrivare.

Vilket lärande sker när barn får se det de ritat komma ut i tredimensionell form?
(Foto: Indire)

Framtida samarbetsmöjligheter?

Vi fick förstås också chans att presentera vad Ifous är och gör. Lika nyfikna som vi varit på Indire, var de på vår verksamhet och det blev ett givande samtal som även fortsatte över en typisk italiensk lunch. Vi kunde konstatera att det finns påtagliga skillnader både mellan förutsättningarna i våra respektive länder och det uppdrag vi har som organisationer. Men trots det fann vi beröringspunkter och gemensamma intresseområden som känns väl värda att utforska närmare. Så vem vet när vi ger oss av till det soliga Italien igen? Då kommer vi ju dessutom att veta vilken station vi ska stiga av på.

/Karin, Åsa, Henrik, Emma, Annika och Martin