När Ifous startade år 2011 hade skollagens krav på att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet nyligen skärpts. Ifous grundare Per Reinolf såg att många skolor och skolhuvudmän behövde stöd i att orientera sig i det utbildningsvetenskapliga landskapet. Han såg också att lärare och skolledare i större utsträckning skulle behöva vara med och påverka vilken forskning som bedrivs för att den ska bli mer relevant för praktiken.

– Inom skolan fanns inga systematiska kunskapsöversikter och väldigt lite praktiknära forskning, säger Per-Arne Andersson, tidigare chef för utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

På SKL, som arbetsgivar- och medlemsorganisationen då hette, diskuterade man hur forskningen skulle kunna öka inom skolan och det var i det sammanhanget som Per Reinolf tog initiativet till Ifous, berättar Per-Arne Andersson, som har suttit med i Ifous styrelse från starten och även varit styrelsens ordförande under flera år.

Ifous har en position som är ensam i sitt slag, menar han, eftersom det är den enda organisation som samlar skolhuvudmän för att arbeta med frågor kring forskning och utveckling.

– Det som är unikt med Ifous är att man frågar verksamheten vad den har för behov. Det bygger på skolhuvudmännens praktiska vardag, det kommer underifrån.

Idag har Ifous växt till ett forskningsinstitut med över 130 medlemmar (se faktarutan). Det stora antalet medverkande skolhuvudmän och kommuner speglar det speciella med Ifous modell som innebär att forskning och utveckling förs på bred front. Modellen tvingar också forskarna att utveckla sina metoder.

– Med många deltagare behöver forskarna involvera och aktivera lärare och skolledare i forskningen, i stället för att själva göra allt, vilket också är en av poängerna med Ifous, säger Karin Hermansson, FoU-ansvarig på Ifous.

Områden som genom utvecklingsprocesser på klassrums-, skolledar- och systemnivå har undersökts i Ifous olika forskningsprogram har handlat om allt från entreprenöriellt lärande, nyanländas lärande till undervisning i förskolan.

De program som engagerat och involverat mest och flest är förskoleprogrammen. Ifous fångade på ett tidigt stadium upp ett behov av praktiknära forskning inom förskolan, berättar Karin Hermansson.

Ett annat uppmärksammat program var Programmering i ämnesundervisningen. Det genomfördes samtidigt som programmering införts i läroplanen och effekterna fångades alltså upp i realtid.

– Resultatet visade att nyttan med programmering i undervisningen nog inte riktigt motsvarade den som beslutsfattarna tänkt sig.

Som brobyggare mellan praktik och forskning fyller Ifous idag en självklar roll. Men vägen dit har varit långt ifrån spikrak, tvärtom har den kantats av ett idogt skruvande och modifierande.

Och Per-Arne Andersson tror att Per Reinolf, som gick bort år 2018, skulle ha varit väldigt glad över att Ifous nu blivit skolhuvudmännens eget institut.

– Under flera år har vi jobbat för att den ideella föreningen Ifous skulle ta över verksamheten. Nu är vi där och det ska Per Reinolf äras för.