Data ger lärarnas lärande mera driv

Det är fredagsmorgon och Fristadsskolan sjuder av liv, trots att skoldagen ännu inte har börjat. I klassrummen sitter grupper bestående av ett halvdussin lärare, mentorer och kuratorer som bollar idéer om sina individuella aktionsforskningsprojekt med varandra.

En lärare vill undersöka hur eleverna påverkas av att bli bedömda hela tiden, en annan vill utveckla sitt arbete med kamratfeedback, en tredje vill testa hur återkopplingen till eleverna kan göras mera positiv. De andra lyssnar tålmodigt, ställer frågor, ger uppmuntran och hjälper den talande att ta nästa steg.

– För många har det varit en wow-upplevelse att prata med andra som brottas med liknande problem som de själva. Annars hinner man sällan stanna upp och borra i de där små frågorna som man går och bär på, eftersom man vill utvecklas i sitt klassrum, säger svensk- och SO-läraren Jennie Werner.

I tre år har hon varit varit Fristadsskolans processledare för Ifous FoU-program Lärares praktik och profession som avslutades i höstas. För den förhållandevis nystartade skolan menar hon att programmet har varit ett sätt att hitta en struktur för förbättringsarbetet.

Ambitionen är att utvecklingen ska ske med hjälp av små förbättringsaktioner som utgår från enskilda medarbetare, snarare än stora projekt som blir pålagda ovanifrån. För att skapa en känsla av delaktighet deltar all ordinarie personal – inte bara lärarna.

– Det har inte funnits något gemensamt tema, utan var och en har fått ta tag i det man själv vill utveckla. Men genom att vi samlas i lärgrupper hjälps vi åt i processen. Aktionerna är bra i sig, men lika viktigt är att vi pratar om de frågor som faktiskt berör oss på riktigt, säger Jennie Werner.

Några av projekten har resulterat i publicerade utvecklingsartiklar. Ett av dem är svensk- och tyskläraren Cecilia Jalkebos studie av hur hennes elevers läsförmåga påverkades av läsning av skönlitteratur en lektion i veckan under ett helt läsår.

De goda resultaten därifrån har gjort att alla svensklärare har infört regelbundna läslektioner på schemat. För ett drygt år sedan blev Cecilia Jalkebo dessutom processledare för ett nytt FoU-
program på skolan: Datadriven skolförbättring.

– Eftersom vi hade positiva erfarenheter från det första programmet hoppade vi på nästa också. Under aktionsforskningsstudierna hade vi börjat prata om att vi borde använda data mer. Då blev det nya programmet ett naturligt nästa steg, säger hon.

Genom att kombinera insikterna från båda programmen prövar skolan nu en modell för datadriven aktionsforskning. Till skillnad från i vanlig aktionsforskning, där data används vid utvärdering, så innebär det att även själva aktionen ska grundas på data:

– När man jobbar datadrivet kommer datainsamlingen in i ett mycket tidigare skede. Vi vill grunda de förändringar vi gör på något slags fakta och inte bara på en magkänsla, säger Cecilia Jalkebo.

Med hjälp av enkäter till lärare och elever har skolan sett att olika lärare använder återkoppling på väldigt olika sätt och att det finns flera saker som kan förbättras: särskilt pojkarna behöver få en bättre förståelse av vad som krävs av dem och känna att lärarna tror på deras förmåga.

Just nu funderar lärargrupperna på vilka data de kan använda för att ringa in problemen i sin egen undervisning. Cecilia Jalkebo framhåller att data kan handla om mycket mer än enkäter: en lärare som vill undersöka positiv feedback kan till exempel räkna antalet positiva återkopplingar i tidigare uppgifter.

– Vi måste vara försiktiga så att inte alla lärare börjar ge enkäter till eleverna. Det är viktigt att hitta rätt balans, säger Jennie Werner.